En väldigt avgörande sak vid köp av spel när man var liten var hur spelboxen var utformad och vad den hade för omslagsbild samt design. En spelare idag kan vända sig till Youtube för att se en gameplay-video och hitta recensioner, man kan även tanka hem demoversioner av spel enkelt för att på så sätt få sig en bild av spelet innan man köper det.

Men just designen och omslagsbilden var oerhört viktig när man till exempel gick och köpte ett Mega Drive-spel år 1995. En riktigt cool framsida på ett spel kunde avgöra att man valde det framför ett annat spel med ett mer tråkigt omslag, även om det sedan kunde visa sig att det senare alternativet var roligare rent spelmässigt.

Jag kommer ihåg när jag köpte Phantasy Star 2, jag satt i timtal och studerade alla detaljer i den vackra bilden på framsidan och känslan att hålla i boxen och även lusläsa instruktionsboken om och om igen, ja det var en magisk känsla. Omslagsbilden gjorde så att man mer levde sig in i äventyret, för då hade man en bild av hur spelvärlden såg ut och denna överförde man till själva spelet i sitt sinne. Det gav spelet en väldigt personlig ”touch” och spelet var mer än ett spel, det var ett äventyr där man själv deltog.

Det är dock något jag kan sakna lite med dagens spel, att ansträngningen att göra en helhetsupplevelse saknas, ofta fokuseras det mest på själva spelet, men omslagsbild och design på fodral har hamnat lite i glömska. Köpte man ett spel på 90-talet kunde man få en illustrerad tjock instruktionsbok och karta till, det kändes liksom att man fick mer och lättare då kunde känna inlevelse i det äventyret man skulle kasta sig in i. Fast sedan har ju dagens spel kompenserat upp mycket med grafik och ljud, så vi kan säga det är likvärdigt ändå.

Av: Angelo Westerberg