Atlus Persona-serie är studions största varumärke, och vi sitter nu och väntar på del fem som ska släppas till Playstation 4 och PS3. De har emellertid släppt Persona Q till Nintendo 3DS, och här flätar de ihop Persona 3 och 4 i en form av mystisk mix.

Vi får själva bestämma vilket av de båda rollspelen som ska ligga till grund för handlingen, och eftersom att jag föredrar den gladare och ljusare fjärde delen framför den mörkare och seriösare trean väljer jag förstås gänget med Chie, Yosuke och Kanji. Istället för att vi får följa skollivet för de inblandade kliver vi in i en mystisk ‘dimensionsspricka’ där våra vänner måste ta reda på hur de ska komma därifrån.

Skådespelsplatsen är en något förändrad version av elevernas skola, men istället för klassrum med karismatiska lärare (som fyran hade) gömmer sig grottor inspirerade av klassiska rollspel. Till skillnad från originalserien är gångarna uppbyggd av tankenötter och pussel – ofta möter vi stora, starka monster som kallas för F.O.E. och det gäller för spelaren att lära sig deras rörelsemönster för att kunna ta sig förbi dem.

Persona Q innehåller många ingredienser som gjort serien så pass stark och omtyckt. Vi får mixa olika kort för att ta fram olika ‘Personas’ (karaktärerna vi får slåss med) och karaktärerna bjuder på sig själva. Intressanta och humoristisk dialoger avlöser varandra och när spelaren återvänder till skolan från sina äventyr i grottorna finns det ofta många olika sidosysslor att sätta tänderna i.

Problemet är dock att vi får ägna allt för mycket tid ute på stridsfältet. Även om fighterna är lika fyllda av strategiska inslag – där även de lättare fienderna kräver eftertanke, och inte bara ett tryck på ”attack” – som vi är vana vid när det kommer till Persona så finns inte den härliga variationen kvar. När vi kommer tillbaka till skolan går det inte att gå runt och umgås med sina vänner som tidigare, utan spelaren får istället välja konversationer genom en inspirationslös lista.

Efter drygt 20 timmar är jag ganska trött på att gå omkring i grottorna och även om dialogerna alltid livar upp stämningen har jag svårt att känna motivation till att fortsätta. Även om vi får måla upp kartan själva på konsolens touch-skärm och att vi har några sidouppdrag att ta tag i känns upplevelsen monoton efter ett tag. Resan dit är emellertid riktigt underhållande, och Atlus har ändå gett mycket kärlek till sin mellantitel inför släppet av Persona 5.

Betyg: 3 av 5