För ett tag sedan köpte jag Shikigami No Shiro 2 till samlingen tillsammans med ett gäng andra Dreamcast- och Saturn-spel.

Shikigami No Shiro 2, eller Castle Shikigami 2 som det hette när det släpptes till Playstation 2 i väst, är ett actionladdat shoot em’ up där 3D-grafiken verkligen inte har rostats sönder av tidens saltvatten. Arkadkonverteringen innehåller mängder av karaktärer som alla har sina egenskaper och specialförmågor.

Till en början känns Shikigami No Shiro 2 som ett riktigt underhållande, men rent spelmässigt ordinärt shoot em’ up. Skärmen fylls av fiender som sprutar skottsalvor, och när den andra delen av den första banan är slut möts jag av en jättelik boss som dundrar sönder min livmätare innan jag hinner tänka särskilt mycket.

Jag börjar om och lär mig att allt inte bara handlar om fart och snabb reaktion, utan att jag måste ta reda på vilka vägar genom den aldrig sinade strilen av fiende eld jag behöver ta. Jag klarar av den första riktiga bossen och tar mig vidare till bana två där musiken är helt fantastisk – jag lovar, den är underbar.

Det är emellertid först när jag lär mig att dra nytta av spelets sekundära vapen – Shikigami – som jakten på hiscore-poängen börjar på riktigt. Här har alla olika karaktärer sin egna specialförmåga som kan bestå av en sköld som skyddar mot fiendens attacker, eller en extra stark karaktär som åker fram och tar ut fienderna en och en.

När jag sedan upptäcker att mina attacker blir starkare när multiplayern (som ökar av att bland annat åka farligt nära fiendeelden) är på den högsta nivån blir bara spelet bättre och bättre, och hela skärmen fylls av fiender och explosioner med bakgrunder som är riktigt snygga och härligt 90-talsarkadiga.

Shikigami No Shiro 2 är ett ypperligt shmup till Dreamcast, och även om det bara finns i japansk utgåva fungerar det fantastiskt bra – språkbarriären till trots.