After Burner II var snyggt, snabbt och hade ett fantastiskt högt spelarvärde när det släpptes i arkadformat 1987. Spelet konverterades sedan till flertalet olika format, och det var Mega Drive-versionen som jag själv tillbringade tid med.

Idag tog jag återigen kontrollen över F-14 Tomcat jet fightern (då jag köpte spelet igen för ett tag sedan) och förväntningarna var faktiskt riktigt låga. Det största problemet som jag stöter på är också det jag befarade mest, och det är den låga bilduppdateringen. Med dagens mått mätt kan man säga att spelet hackar fram, och att det saknar flyt. Vad det däremot har gott om är spelarvärde, och det som skulle bli ett kort test slutade med ett par timmars spelande med mängder av sprites-explosioner i alla möjliga färger.

Som vanligt i shot em’ up-spel från denna tidsera stöter vi på luftburna fiender vars attackmönster är förprogrammerat till tusen. Den närmsta AI vi kommer är de målsökande torpederna, och det blir en form av ”trial and error” där det gäller att lära sig fiendernas olika attackfaser. Samtidigt bidrar den klassiska musiken, och den härliga designen, med skön stämning. Dag och blå himmel byts mot solnedgång där bakgrunden fylls av gul karaktär, och när det sedan blir natt färgar månljuset omgivningen mörkblå. Yu Suzukis klassiker håller definitivt än idag, och jag förundras över utvecklar-teamets innovationer där de tagit sig runt formatets begränsningar på ett mycket snyggt sätt.

Solnedgången ger nostalgikickar.

Jag får dock stora problem med själva spelkontrollen till en början då jag är van vid omvänt sikte – trycker man nedåt går siktet uppåt och vice versa – men här finns ingen möjlighet att ändra kontrollschemat. Det är dock lätt att anpassa sig då attackplanet endast har ett visst antal olika lägen att befinna sig på, till skillnad från dagens spel där vi är vana vid att kunna styra över varenda liten millimeter.

Samtidigt som begränsningarna trasslar till det en aning lyckas just den innovativa speldesignen att forma After Burner II till vad det är, och det blir nästan lika beroendeframkallande idag som när det var nytt och fräscht. Explosionerna blir fler och intensiteten ökar hela tiden ett snäpp där den ena makalösa attacken avlöser den andra. Jag kommer på mig själv att skrika rakt ut när jag än en gång dör, samtidigt som den sista continue-paletten redan är använd.

Det hade dock varit kul om hi-scorelistan kunde sparas (den raderas varje gång spelet stängs av,) men då vi endast har en lokal lista på grund av den uppenbara bristen av internet-möjligheter går det lika bra att skriva upp poängen på ett papper och föra in lite snyggt i fodralet.

After Burner II – klassiskt shot em’ up som fungerar bättre i dag än vad jag egentligen trodde.

Retrobarometern: 3,5 av 5 – Snabb, explosionsartad underhållning som lämnar röda ögon på grund av den låga bilduppdateringen.

Andra åsikt av Linda: Fartfyllt, snabbt och riktigt snygg pixelgrafik. Otroligt beroendeframkallande – GTA V får vänta.

Retrobarometern: 4 av 5